deepshit
Kategori: Vardagarna
Hej jag gör ett försök att blogga om det senaste.
I flera år har jag kämpat att få min mamma nöjd, men varenda grej jag gör är fel.
Har du någonsin gett mig beröm?
Nu är jag 14 år och står här utan min mamma. När jag inte släpper in mamma i mitt liv kommer det snack från olika håll. Jag vet fortfarande inte vart min mamma vill komma men hur eller hur kommer hon aldrig sänka mig.
Jag har fått gått igenom så mycket i så många år med dig så nu vet jag vem du är och vad du vill mig.
Allting börja när jag var 3 år, jag mådde dåligt redan vid 3 år. Jag rymde ofta hemifrån till ställen jag kände mig älskad på som jag kunde vara på utan att tänka på allt jag hatade. Jag minns fortfarande tiderna då allt började, jag trivdes bäst bland djur. Spelet fortsatte ända till 2009 där spelet vart ännu hårdare när jag var 11. Jag började med dåliga saker.. Jag rökte ciggaretter och fortsatte sedan med att baxa otroligt dyra saker. Jag åkte aldrig fast men jag var alltid nära. På hösten gick allt så dåligt att jag försökte göra ett självmordsförsök och misslyckades utan skador men hamna på sjukhuset i cirka 2 veckor för att jag vär väldigt överviktig och mådde dåligt över det. När jag kom hem fortsatte spelet fast jag kunde iaf fortsätta min tid i skolan och presterade riktigt bra. Men sen en dag föll allt ihop jag hittade material att göra mig riktigt illa med. Jag tyckte om när det gjorde ont på kroppen och inte i hjärtat. Jag skärade upp båda armarna och såg riktig äcklig ut. Då hade jag även en riktigt bra kontaktfamilj som jag ville så gärna flytta till. Senare på hösten 2010 flyttade jag dit för att min mamma skulle göra en operation.
Det vart så att jag stannade där ända tills slutet på mars 2012. Under tiden jag bodde där hade jag fina vänner, fina djur och en riktigt bra familj. Men eftersom jag inte vågade lita på familjer eftersom jag blivit sviken i alla år var jag den tysta som inte ville prata om mina problem. Hos familjen jag bodde hos fick jag uppleva min dröm att ha egen häst! Jag lyckades så bra endast på 2 år. Jag hade först en c-ponny som jag lärde mig på att hantera lite problem istället för att bara rida runt. Sen 4 månader efter jag hade träffat familjen köpte dom även en d-ponny en riktig dröm ponny som jag lärde mig så mycket på att jag mådde fruktansvärt bra. Jag fick träna för en b-tränare i hoppning jag fick även testa på att tävla under tiden jag bodde där. Det var vinter och det var år 2010 mellan november-december allt rulla på med min häst alla prickar satt hos så hårt i mellan. Men sen kom den tråkiga tiden 2011 i februari först den 16 dog min morfar hemskt för mig jag såg alltid upp till den glada gamla mannen. Sen kom den där dagen 21då jag hade varit på träning helgen där. Alla knappar satt verkligen mellan mig och min underbara ponny då vi hoppade varenda hinder felfritt du gick så fint under dig och var riktigt full av tävlingsnerver. Den 21 hade vi planerat klubbhoppning i gamleby 70 cm, men det bryr jag mig inte om idag utan då låg hon där så fint och så otroligt av smärta. Jag var där hos dig från 7 på morgonen till 12 på natten. Inget hindra mig från att kämpa med dig. Vi kämpade så hårt med dig men det räckte inte till. Så den 22 skulle vi iväg med dig men det gick inte du var för sjuk och då fick du somna in och hoppa förevigt på dom gröna ängarna. Dom 2 värsta dagarna i mitt liv 16/2-2011 och 22/2-2011 Allt fortsatte hittade en ny ponny 2 månader efter. Jag tog kontakt med mamma och mitt tragiska liv fortsatte, jag slutade ta hand om mig och tog hand om mina vänner istället och allt rasa samman en dag.Så till sist släppte jag allt och flytta hem, då uppstog allt skit snack och nu går jag varannan vecka till polisen för olika anmälningar olaga hot olagligt sex och olaglig langing av sprit och ciggaretter. Nu står jag här igen utan min mamma. Men jag har en ny familj nu, du har aldrig varit min mamma du har alltid varit min fiende. Min fiende som jag prata med om allt nu står du där och slänger skit som en riktig fiende. Jag har min pappa jag står uppför, min pojkvän som är min bästa vän, en barndomsvän, en bror, en katt, en vuxen människa som verkligen är som en mamma.Självklart många fler!! Som ser mig för den jag är inte som tar mig för att jag är en leksak man leker med som du gjorde mamma. Du kommer aldrig någonsin in i mitt liv mer, den personen du en gång var som jag såg upp till har ljugit för mig i hela 14 år. Jag känner förfan min pojkvän som jag varit tsm med och känt i endast 6 månader bättre än vad jag någonsin kommer känna dig. För det ända du gör är och vänder på allt du får reda på. Du är mitt problem och ditt egna lär dig att jag inte är ditt problem. Lär din man också det och sluta ljug för han också precis som du gör med alla andra.
